Formbar

Människan är som lera, mjuk och formbar, men vi pressar oss själva in i strikta, kantiga former. Vi låter oss fångas och begränsas, byggandes våra egna mentala murar och gränser. Genom att skapa dessa strukturer omkring oss, kramar vi ur den fria essensen av vår existens. Kanske är det i vår natur att söka ordning och form, men i jakten på säkerhet och förståelse, förlorar vi något av vår inre vildhet och obegränsade potential. Är det möjligt att finna balans mellan struktur och frihet, mellan form och flöde?